Likvors betydelse vid diagnostisering av MS – mer än bara oligoklonala band



Likvorundersökning vid diagnosticering av MS har fått en ökande betydelse under senare år. Men, är det bara förekomst av oligoklonala band som vi ska titta efter? En aktuell studie sammanfattar dagens kunskapsläge avseende olika biomarkörer för MS och andra neurologiska sjukdomar i likvor och blickar framåt.

För diagnosticering av MS finns inget specifikt test tillgängligt. Diagnosen baseras på typiska kliniska fynd, MR-bilder och likvorprov.

Undersökning av likvor har länge varit en viktig del av diagnosticeringen vid misstänkt MS. Senare års behandlingsriktlinjer (McDonaldkriterierna 2017) har förstärkt betydelsen, eftersom metoden anses ha en stor noggrannhet och därför kan reducera antalet feldiagnoser som ibland orsakas av feltolkningar av MR-resultat.

Den viktigaste diagnostiska faktorn i likvor är förekomst av oligoklonala band (OCB).

Men likvor innehåller även andra molekyler som kan stödja en diagnostisering, förbättra differentialdiagnoser och förutsäga sjukdomsförlopp. En aktuell sammanfattning av olika identifierade prognostiska biomarkörer från likvor publicerades under 2019 (Deisenhammer et al. 2019). Artikelns första del fokuserar på OCB som diagnostisk biomarkör för MS och beskriver kort även andra diagnostiska markörer som är på väg att etableras i klinisk rutin, såsom t ex akvaporin-4 (AQP4) och neurofilament. Den senare delen av artikeln beskriver andra likvormolekylers potential som biomarkörer på en mera experimentell nivå.

OCB – Oligoklonala band

Det mest typiska fyndet i likvor, som talar för MS, är en ökad produktion av intratekala immunoglobuliner, vilket mäts antingen genom IgG index eller förekomst av OCB. Förekomst av OCB hos MS-patienter är dock betydligt vanligare än förhöjt IgG (ca 95% har OCB, jämfört med ca 60% med har förhöjt IgG) varför specificiteten för OCB är högre.

Även om förekomst av OCB inte är en exklusiv markör för MS, indikerar det immunologisk reaktivitet och förekommer hos de flesta MS-patienter. Att OCB anses vara en så god markör för MS bygger i stor utsträckning på att andra sjukdomar med förekomst av OCB är väsentligen ovanligare. Följaktligen minskar värdet av OCB när differentialdiagnostiken innefattar andra inflammatoriska sjukdomar. Avsaknaden av OCB däremot, har ett mycket högt negativt prediktivt värde och alternativa diagnoser bör alltid övervägas hos patienter utan förekomst av OCB.

AQP4 och Anti-MOG

Vissa neurologiska sjukdomstillstånd som t ex Neuromyelitis optica (NMO) kan vara mycket svåra att skilja från MS. Förekomst av IgG-antikroppar mot AQP4 kan underlätta differentialdiagnostik då deras förekomst talar mer för annan demyeliserande sjukdom än MS. Men då dessa antikroppar inte alltid förkommer vid NMO behövs även andra biomarkörer för att komplettera diagnostiken. Man har nyligen kunnat visa att antikroppar mot myelint oligodendrocyt glykoprotein (MOG) förekommer i likvor hos patienter med NMO, likväl som hos patienter med encefalomyeliter och andra encefaliter och framtiden får utvisa användbarheten av dessa molekyler vid differentialdiagnostik av dessa tillstånd.

Neurofilament

Forskning har visat att ökande likvor-koncentration av neurofilament, en generell axonal skademarkör, återspeglar sjukdomsaktivitet och progression vid alla former av MS. Koncentrationerna förändras dessutom som svar på såväl skov som behandling. Hos MS-patienter som behandlas med natalizumab har man sett en normalisering av neurofilament-nivåerna i likvor, ner till de halter som ses hos friska kontroller, inom 6–12 månader. Detta antyder att neurofilament kan användas för att följa terapeutisk effekt. En annan fördel med neurofilament är att det går att analysera i vanliga blodprov. En begränsande faktor är dock att neurofilament är en ospecifik markör som ökar vid alla neurologiska tillstånd där en axonal skadeprocess pågår.

Andra biomarkörer i likvor

Behandling med några av dagens MS behandlingar har visat sig minska bl a proteinchitinase 3-like 1 (CHI3L1) och chemokine (c-x-c motif) ligand CXCL13, varför dessa molekyler också kan förväntas vara användbara som markörer för behandlingseffekt vid behandling med vissa MS-läkemedel. Mer information om detta får om man läser den fullständiga publikationen av Deisenhammer et al.

Författarna sammanfattar artikeln med följande:

  • Förekomst av OCB är en viktig biomarkör som kan stödja MR-diagnostik och hjälper till att undvika falskt positiva MS-diagnoser. De reviderade McDonalds-kriterierna har ökat betydelsen av OCB vid MS-diagnostisering.
  • Nya biomarkörer som AQP4 har etablerats i klinisk praxis och andra som Anti-MOG och neurofilament håller på att bli en del av klinisk praxis.
  • Många andra molekyler som återfinns i likvor, såsom CHI3L1, IL-6, eller CXCL13 har visat potential som biomarkörer, men mer forskning behövs innan de blir kliniskt användbara.
     

REFERENSER:

The Cerebrospinal Fluid in Multiple Sclerosis. Deisenhammer F, Zetterberg H, Fitzner B et al. Front Immunol 2019;10:726.

doi: 10.3389/fimmu.2019.00726

Text: Christian Thorup
Bild: iStock
Biogen-52309

Läs mer


Senast uppdaterad: 2020-10-14