Ny studie visar att risken för PML vid natalizumab-behandling av JCV positiva patienter minskar vid förlängt doseringsintervall

Kan man minska risken för PML genom att förlängt doseringsintervall hos JCV-positiva patienter? En aktuell studie visar att så är fallet, det återstår dock att se om ett förlängt doseringsintervall påverkar behandlingseffekten.

TYSABRI 300 mg administreras som intravenös infusion en gång var 4:e vecka.*
 

Behandling med natalizumab är förenat med en förhöjd risk för PML. Därför skall nyttan och riskerna med natalizumab-behandling för varje enskild patient kontinuerligt omprövas. I en aktuell studie av Zhovits et al. har man med utgångspunkt från det stora TOUCH-programmet (The Tysabri Outreach: Unified Commitment to Health) undersökt om förlängt doseringsintervall (>4 veckor mellan doserna; Extended Interval Dosing (EID)) minskar risken för PML jämfört med standarddosering (var 4:e vecka; Standard Interval Dosing (SID)).

Studien var en retrospektiv kohortstudie av patientdata från TOUCH-programmet.

Samtliga patienter hade vid minst ett tillfälle uppvisat ett positivt JCV-index svar och tidigare behandling med immunosuppressiva läkemedel var känd. Risken för PML hos de natalizumab-behandlade patienterna, behandlade enligt EID (Extended Interval Dosing) eller SID (Standard Interval Dosing), studerades i tre olika analyser. 85% av patienterna hade fått SID i minst 1 år innan man gick över till EID. Patienterna inkluderades baserat på antalet doser som erhållits under olika specificerade tidsperioder, för att testa olika hypoteser om den potentiella effekten av EID på risken för PML. Således kunde en och samma patient inkluderas i en, två eller alla tre analyserna.

Analys 1: Studerade effekten av EID jämfört med SID baserat på den totala doshistoriken under de senaste 18 månaderna (dvs EID≤15 infusioner per 18 månader, SID>15 infusioner per 18 månader). n=15 120, varav EID=1 988 och SID=13 132.

Analys 2: Studerade effekten av EID under en sammanhängande period om minst 6 månader med behandling enligt EID-definitionen. n=18 755, varav EID=3 331 och SID=15 424.

Analys 3: Studerade effekten hos patienter som behandlats enligt EID-regimen under hela studieperioden (EID≤10 infusioner per år, SID>10 infusioner per år). n=23 983, varav EID=815 och SID=23 168.

Totalt inkluderades 35 521 patienter. Dosintervallet var i medeltal 29,8–30,5 dagar för SID och 35,0–43,0 dagar för EID. De tre olika analyserna visade att ett förlängt doseringsintervall resulterade i en minskad risk för PML. Den relativa riskreduktionen för PML var 94% (95% konfidensintervall, 78-99%; 0,06 (0,01-0,22, p<0,0001) i analys 1.

För att summera, visar studien att ett förlängt doseringsintervall (i genomsnitt 6 veckor) är förenat med lägre risk för PML jämfört med standardintervallet 4 veckor, för JCV positiva patienter.  Denna studie säger dock  inget om vad som händer med sjukdomsaktiviteten vid ett förlängt doseringsintervall.

Författarna avslutar med att konstatera att resultatet är mycket relevant för läkare och patienter som överväger att initiera eller fortsätta behandling med natalizumab. Men innan effektdata för EID-behandling har dokumenterats i en större studie är det viktigt att iaktta försiktighet eftersom det inte finns någon etableras nytta-risk balans då det i dagsläget inte finns data på behandlingseffekten.  Studier pågår som kommer att ge en mer omfattande förståelse av både nytta och riskreduktion vid förlängt doseringsintervall vid natalizumab-behandling.

Text: Christian Thorup
Bild: iStock

Biogen-30710 november 2019
Senast uppdaterad: 2020-12-22