ECTRIMS 2022 - Covid-19, vaccination och risker vid MS

Under ECTRIMS 2022, presenterades muntligt en vetenskaplig session om Covid-19 och MS. Syftet var att ge en översikt på lärdomar i och med längre erfarenhet av pandemin med fokus på hur MS-patienter påverkats av Covid-19 och effekten av SARS-CoV-2-vaccination. I denna artikel sammanfattas två olika föreläsningar i ämnet (1,2).
 

Vad har vi lärt oss om Covid-19 hos MS-patienter de senaste 2 åren?
Celine Louapre, Sorbonne University, Department of Neurology, Paris, France

Riskgrupper för svår Covid-19
Sedan starten av pandemin har nationella och internationella register över Covid-19-patienter med MS identifierat att individer med svårare funktionsnedsättning, framförallt sådan som påverkar andningsfunktionen är en riskgrupp för att utveckla svår Covid-19.  I flera studier har förutom EDSS också ålder, manligt kön och komorbiditet konstaterats som riskfaktorer för att utveckla ett svårare förlopp av Covid-19 (3,4).

MS-behandlingar och skattad risk för Covid-19
Det numera omfattande vetenskapliga underlaget och kliniska erfarenheten talar för att anti-CD20 monoklonal behandling och metylprednisolon ger ökad risk för svår Covid-19. Den poolade meta-analysen av Sormani et al. (4) från registerstudier i Italien (1066 MS-patienter) och Frankrike (721 MS-patienter) med symtomatisk Covid-19 är en av alla studier som har bekräftat detta (Fig.1).

Fig. 1 – DMTs och koppling till svår Covid-19
 

Celine Louapre, visade också uppdaterat resultat från COVISEP-registret med 2709 MS-patienter där skattning av svår Covid-19 mot olika MS-behandlingar utvärderades som visas i (Fig. 2). Där ser man att patienter med svårast förlopp av Covid-19 är hos obehandlade MS-patienter samt hos patienter som behandlats med anti-CD20.

Fig. 2 Uppdatering från COVISEP-registret
 

Take home message (1) - Riskvärdering för svår Covid-19 vid MS

Bilden nedan från (1) illustrerar att anti-CD20 monoklonal behandling och grad av funktionsnedsättning är riskfaktorer för svår Covid-19. Vid den individuella riskvärderingen skall denna faktor värderas tillsammans med en rad andra riskfaktorer som t ex ålder, kön och komorbiditet även beaktas. Sammanfattningsvis ser man en skyddande effekt för Covid-19 infektion vid vaccination förutom för de patienter som står på anti-CD20 behandling.

Antikroppssvar efter tredje vaccindosen hos MS-patienter med olika DMT-behandling Irene Schiavetti, University of Genoa, Department of Health Science, Genova, Italy

DMT-behandling påverkar förmågan till skyddande immunitet efter vaccination. Flera studier ger samstämmigt stöd för att anti-CD20 behandling liksom behandling med fingolimod medför ett försämrat humoralt antikroppssvar efter den andra vaccindosen av SARS-CoV-2. På ECTRIMS, presenterades resultatet från en prospektiv studie (CovaXims) där syftet var att utvärdera immunogeniciteten efter den tredje dosen av SARS-CoV-2 vaccin hos 1920 vuxna MS-patienter, se demografi och karakteristika för inkluderade patienter vid baseline i Tabell 1.

Tabell 1 – Demografi och karakteristika för patienter i CovaXims vid baseline
 

Huvudeffektmåttet i studien var skillnad i antikroppsnivåer från 6 månader efter den andra dosen jämfört med en månad efter tredje dosen. Resultatet visade en signifikant ökning av antikroppsnivåer hos MS-patienterna oavsett DMT-behandling. Patienter på behandling med anti-CD20 och fingolimod hade en signfikant lägre ökning jämfört med andra DMTs (Fig. 4).

Fig. 4 Vaccinrespons över tid vid olika DMT-behandlingar
 

En månad efter tredje dosen var medianskillnaden i antikroppsnivåer (BAU/ml) hos MS-patienterna enligt följande: +0,6 för anti-CD20, +694,6 för fingolimod och +13879,4 för övriga DMTs. Indikation för skyddande antikroppsnivåer har i tidigare studier uppskattats till 659 BAU/ml. I denna studie nådde 98 % av patienterna nivåer ovanför detta värde som behandlats med övriga DMTs, jämfört med 55 % för fingolimod och 23 % för anti-CD20 (p<0,001).

Vidare analys visade en 50-faldig minskning av antikroppsnivåer för rituximab 95 % CI (14,29-100,00) jämfört med patienter utan behandling (p<0,001). Motsvarande resultat för ocrelizumab var en 20-faldig minskning 95 %CI (8,33-50), p<0,001)) och för fingolimod en 2,32-faldig minskning 95 % CI (1,18-4,55), p=0,015. Övriga DMTs visade ingen signifikant skillnad i antikroppsnivåer jämfört med obehandlade patienter.

Take home message (2)
Flera av de sjukdomsmodifierande behandlingarna påverkar förmågan till skyddande immunitet efter vaccination. Efter den tredje dosen, sågs en signifikant ökning av antikroppsnivåer hos patienter med MS oavsett DMT-behandling jämfört med gruppen utan behandling. Patienter på behandling med anti-CD20 och fingolimod hade en signfikant lägre ökning mot kontrollgruppen jämfört med andra DMTs.

Text: Biogen
Figurer och tabeller är anpassade av Biogen efter referens 1 (O136) och 2 (O139).
Bild: iStock
 

Biogen-193449 december 2022
Senast uppdaterad: 2022-12-08
 

_Referenser

<sub>1. Louapre C, Looking back, what have we learnt? Oral presentation O136. 38th Congress of the European Committee for Treatment & Research in Multiple Sclerosis. October 26–28, 2022
2. Schiavetti I, Sormani M.P, Third dose of SARS-COV-2 mRNA vaccination in MS patients treated with disease modifying therapies. Oral presentation O139. 38th Congress of the European Committee for Treatment & Research in Multiple Sclerosis. October 26–28, 2022
3. Sormani M. et al. Disease-modifying therapies and coronavirus disease 2019 severity in Multiple Sclerosis. Ann Neurol 2021; 89:780-789.
4. Sormani M et al. DMTs and Covid-19 severity in MS: a pooled analysis from Italy and France. Annals of Clinical and Translational Neurology. 2021; 8(8):1738-1744
5. Sormani M, et al. Breakthrough SARS-CoV-2 infections after Covid-19 mRNA vaccination in MS patients on disease modifying therapies during the Delta and the Omicron Waves in Italy. eBioMedicine 2022; 80:104042</sub>