Vad är ett kostnadseffektivt läkemedel?

I denna artikel diskuteras hur man bedömer kostnadseffektiviteten av läkemedel, hur kostnadseffektiviteten hos två läkemedel kan jämföras, samt vad som påverkar samhällets betalningsvilja inom hälsosjukvård.

Samhället har begränsade resurser
I ett samhälle där resurser är begränsade och efterfrågan på bra vård fortsätter att öka, är det en svår fråga hur resurserna i vårt samhälle ska fördelas. Hälsoekonomer hanterar denna fråga genom att analysera hälsa och sjukvård ur ett nationalekonomiskt perspektiv. En viktig pusselbit i det hälsoekonomiska uppdraget är att bedöma kostnadseffektiviteten av läkemedel. Detta innebär att man bedömer om en läkemedelsbehandling kostar en rimlig summa pengar i förhållande till de hälsovinster som läkemedlet ger. I Sverige ligger ansvaret för att bedöma kostnadseffektiviteten hos Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). De har i uppdrag att kontinuerligt och systematiskt fatta beslut om ett läkemedel är kostnadseffektivt och därmed bör inkluderas i läkemedelsförmånen och högkostnadsskyddet.

Analyser för att bedöma kostnadseffektivitet
Kostnadseffektiviteten bedöms genom olika kostnadseffektivitetsanalyser. I en kostnadsintäktsanalys mäts både kostnad och effekt i monetära termer. Effekt kan till exempel mätas i monetära termer genom att samhället sparar in på andra sjukvårdskostnader. Behandlingar mot benskörhet sparar in på sjukhuskostnader som annars används för att behandla benbrott, till exempel. I praktiken, och ur ett etiskt perspektiv, är dock denna metod inte alltid lämplig i ett sjukvårdssammanhang. I en kostnadseffektanalys mäts hälsovinsten av en behandling endimensionellt, till exempel i antalet besvärsfria dagar eller antalet vunna levnadsår. Nackdelen med denna metod är att hälsovinsten endast ses ur ett kvantitativt perspektiv, utan att ta hänsyn till livskvalitén hos patienten. En behandling där patienten lever i 10 år med full hälsa och en annan behandling där patienten lever lika länge men med hälften av livskvaliteten anses vara lika värdefulla (1). En kostnadseffektanalys tillåter inte heller jämförelse av läkemedel inom olika terapiområden - hur värderar man en förhindrad stroke gentemot ett år utan epilepsianfall till exempel?

Kvalitetsjusterat levnadsår - QALY
En kostnadsnyttoanalys skiljer sig från andra analyser genom att den mäter effekten genom livskvalitetsjusterade levnadsår eller det engelska begreppet QALY (quality adjusted life year). Denna analys fångar hälsovinsten av en läkemedelsbehandling ur ett två-dimensionellt perspektiv. QALY beräknas genom att antalet vunna levnadsår multipliceras med livskvaliteten under dessa levnadsår (2).

Quality Adjusted Life Year (QALY) = Livskvaliteten (0 - 1) x Antalet Vunna Levnadsår (N)

Detta beräkningsätt lämpar sig också för jämförelser mellan läkemedel men också mellan läkemedel inom olika terapiområden. Generellt sett baseras jämförelsen på skillnaden mellan effekt och kostnad mellan läkemedel.

Exempel från verkligheten
I praktiken används olika analyser och jämförelser beroende på den data som är tillgänglig och vad som anses vara mest lämpligt. När det orala MS-läkemedlet Vumerity™ (diroximelfumarat) godkändes i Sverige bedömdes ponesimod som det bästa jämförelseläkemedel på grund av att det var läkemedlet som senast bedömts vara kostnadseffektivt av TLV. Efter analys av den data som finns bedömdes att dessa två läkemedel ansågs ha likvärdig effekt och då kunde man gå vidare och göra en kostnadsminimeringsanalys. Genom denna kostnadsminimeringsanalys kunde TLV bedöma att läkemedelskostnaden för Vumerity var lägre jämfört med ponesimod, vilket innebär att Vumerity bedömdes av TLV vara ett mer kostnadseffektivt läkemedel. Vumerity finns i och med detta att förskrivas genom förmånssystemet för vuxna patienter med skovvis förlöpande MS.  

3 etiska plattformar
När ett läkemedel ska bedömas som kostnadseffektivt måste det också ställas mot samhällets betalningsvilja, samt hur stor denna betalningsvilja är i förhållande till samhällets andra prioriteringar och resurskrav. Generellt sett utgår hälso- och sjukvården från 3 etiska huvudprinciper (3):

·       Människovärdesprincipen: alla människor har samma värde oberoende av personliga egenskaper eller funktioner i samhället.

·       Behovs- och solidaritetsprincipen: resurserna ska i första hand allokeras till dem med störst behov.

·       Kostnadseffektivitetsprincipen: det ska finnas en rimlig relation mellan kostnad och effekt.

Samhällets betalningsvilja för hälso- och sjukvård utgår från en helhetsbedömning av dessa principer. Kort sagt innebär det att betalningsviljan för patienter med ett tillstånd av hög svårighetsgrad samt med få behandlingsalternativ, är högre än betalningsviljan för patienter med ett mildare tillstånd där det finns flera effektiva behandlingsalternativ.

Text: Biogen
Bild: iStock

Biogen-207240 april 2023
Senast uppdaterad: 2023-04-25